Vi sitter löpande med ungdomar i vårt program för att tillsammans stanna upp, se över vad vi gjort tillsammans, varför vi har gjort det och om/hur vi kan utvecklas framåt. Här kommer Nabils ord om hans tid i Right To Play Sverige och hur han upplevt vårt gemensamma arbete mot målet – ökad anställningsbarhet.

Nabil är 19 år och en av de många tusen ensamkommande barn som kom till Sverige hösten 2015. Efter mer än tre års väntan, oro och svårigheter – och sex avslag från Migrationsverket – fick han tillfälligt uppehållstillstånd enligt nya gymnasielagen. Mindre än en månad senare hade han fått jobb.

”Right To Play har gjort all skillnad för mig! Idag har jag alla möjligheter, och jag har redan två jobb” säger Nabil. Han berättar om sin resa med Right To Play: ”När jag kom till Sverige hade jag mycket hopp. Men efter att ha väntat så lång tid, och få brev efter brev från Migrationsverket där de säger att jag måste lämna landet, att jag inte får vara här… Det gjorde mig ledsen. Jag kände mig värdelös som människa. Det kändes som att det inte fanns en enda människa som brydde sig om mig. Man hade byggt upp ett liv, med vänner och skola. Det var en väldigt svår situation. Jag visste inte vad jag skulle göra och ingenting kändes värt någonting längre. Det gick så långt att jag en gång försökte skada mig själv.

Jag fick höra om Right To Play genom en kompis. Han sa att det var ett bra ställe och att man kunde få gå på fotbollsmatcher. Jag älskar fotboll så jag tyckte att det lät kul. När jag började i Right To Play så kände jag direkt att det var en plats där jag kände glädje. I Right To Play kände jag att det visst fanns människor som brydde sig, ungdomar och personal som visade mig alla möjligheter och vägar som jag kan ta. Det fick mig att känna hopp. Jag har varit med på nästan alla aktiviteter, även när det har känts svårt har jag alltid velat vara med Right To Play. Jag har fått nya kompisar och alla aktiviteter har varit roliga. Och jag har lärt mig nya saker – som att samarbeta med andra, att när man jobbar kan man inte hålla på med mobilen, att man måste komma i tid och lyssna på alla instruktioner. Och det viktigaste, att man måste ställa frågor om det är något du inte förstår. Det är jätteviktigt! Det går inte att beskriva känslan när jag till sist fick uppehållstillstånd. Det var en lärare som jag bor hos, en annan lärare och en kvinna som jag lärt känna genom Right To Play som hjälpte mig så att jag fick uppehållstillstånd. Sen fick jag jobb direkt! Jag har inte kunnat jobba innan eftersom man inte kan jobba om man inte har uppehållstillstånd.

Jag gick domarutbildningen redan förra året men jag har inte kunnat döma så mycket eftersom jag inte fick jobba. Och efter allt jag har lärt mig så hade jag bra kunskaper, och jag har kunnat skriva ett bra CV och personligt brev tillsammans med min mentor. Det är tack vare Right To Play fick jag jobb, och idag ska jag skriva på avtal på mitt andra jobb. Det går inte att beskriva känslan hur glad jag är över att ha ett jobb – och nu har jag två, dels på en arena och dels som domare. Och just det, jag har ju jobbat som filmare också nu! Tre jobb!”