Detta är en gästtext skriven av en ungdom i Right By Me. Texten speglar skribentens egna perspektiv och erfarenheter och är en del av vårt arbete med att lyfta ungas röster.
I juni 2025 beslöt regeringen att genomföra en kartläggning av utrikesföddas attityder och värderingar. Syftet sades vara att få en bättre bild av integrationen i Sverige. Men vad betyder egentligen kartläggningen för unga med utländsk bakgrund? En av våra seniora ungdomsledare på Right By Me, reflekterar över vad beslutet kan innebära för dagens unga.
När min mamma skickade artikeln till mig stannade jag upp. På riktigt. Jag frös till. Hjärtat slog hårdare. Jag kände mig arg, ledsen och rädd – allt på en gång.
Jag läste meningen flera gånger, långsamt, nästan som om jag hoppades att orden skulle förändras av sig själva. Men de stod kvar. Och frågorna började snurra: Vem är ”invandrare” för regeringen och det svenska samhället överlag? Är det min mamma? Min pappa? Även vi som är födda här men som har en annan bakgrund, ett annat språk i våra hem, andra dofter och smaker i köket?
Är det de som har burit sina liv i resväskor över kontinenter, som planterat sina rötter här och sett barnen växa upp i svensk snö men ändå aldrig blir riktigt en del av marken de står på?
Vad händer med oss om våra värderingar inte stämmer överens med den svenska mallen? Vad händer när staten börjar mäta och granska människors inre liv – deras tankar, känslor, livssyn – som om vi vore ett problem? Ett experiment? För oss som identifierar oss som “invandrare”. Det är en skugga som kryper in i våra hem, sätter sig vid köksbordet och påminner oss om att vi alltid är under lupp.
Det här är inte bara politik. Det här är personligt. Det är mitt liv, mitt hem, mitt sammanhang. Det är ännu en påminnelse om känslan av att aldrig riktigt höra till – trots att man är född här, trots att man kämpat dubbelt, trots att man gjort allt rätt. Hur ska man kartlägga människors värderingar utan att samtidigt kontrollera dem, misstro dem och trycka ner dem? Tilliten som integrationen vilar på byggs inte med formulär eller att ifrågasätta oss. Den byggs med möten, med respekt och med tro på varandra.
Bristande vandel
När vi pratade vidare om artikeln nämnde mamma ett ord som fastnade ännu mer: ”bristande vandel”. Jag började läsa på och insåg hur brett och luddigt begreppet faktiskt är. Enligt Asylrättscentrum kan det till och med handla om ”association med kriminell organisation, prostitution eller missbruk” – även om det inte är bevisat. Och i regeringens egen utredning, SOU 2025:33, räknas saker som att vägra betala skulder, fuska med bidrag eller annan bristande regelefterlevnad.
Brottsförebyggande rådet varnar samtidigt för att gränserna är så oklara att risken för godtyckliga beslut och bristande rättssäkerhet är väldigt stor. Diskrimineringsombudsmannen går ännu längre och menar att prövningen riskerar bli en sorts ”normprövning”, där människor kan behandlas olika och i värsta fall diskrimineras.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Remissvar: Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. bra.se (PDF)
I enklare ordalag förklarar Sveriges Radio det som att ”inte sköta sig” eller ”inte leva hederligt”. Där tar man upp exempel som skulder, fusk med bidrag eller våld i hemmet.
Och här stannade jag upp. För om ”bristande vandel” kan betyda allt det här – skulder, påståenden, misstankar, till och med associationer vem avgör då vem som anses ”sköta sig”? Jag tänkte på hur många som redan lever med oro över sin rätt att stanna i Sverige. Hur lätt det är att halka utanför, att få en stämpel. Och jag kände hur oron från artikeln växte till något större: en rädsla för att vi som unga med utländsk bakgrund alltid kommer att bedömas hårdare, alltid leva med känslan av att vårt hem här aldrig är helt självklart.
Efter en stund skrev hon till mig på WhatsApp: ”Vill inte skrämma dig men du måste vara medveten. Dessa ord gjorde ont. För jag vet att hon bär med sig oron varje dag, som en sten i fickan som hon aldrig kan lägga ifrån sig. För våra föräldrar är det här inget nytt. De kom hit med hoppet om trygghet, men fick lära sig att tryggheten alltid kommer med villkor. De har sett blickarna på bussen, de där långa formulärerna på myndigheterna, de subtila frågorna som egentligen är prövningar. Och nu, när deras barn blivit vuxna, måste de säga åt oss att vara försiktiga. Att inte sticka ut. Att vara medvetna.
Vi är trötta nu. Trötta på att behöva bevisa att vi är ”en av er”. Trötta på att vår existens alltid ska förklaras, undersökas, bedömas. Trötta på att politiken inte ser det vackra i mångfald – bara ett hot att kontrollera. När man växer upp i det här landet och hela tiden tvingas fundera på om man hör hemma, då gör kartläggningar som denna ont på riktigt. De skaver i hjärtat. De skapar avstånd där vi borde bygga broar. De gör människor mindre mänskliga, mer som projekt. Ett problem att lösa i ett excelark.
Murar som bygger fördomar
Det här är inte att bygga ett starkare samhälle. Det här är att bygga murar. Och murar skapar inte trygghet – de skapar skuggor där misstänksamhet och fördomar växer. Det är som att säga att man vill ha gemenskap, men samtidigt stänga dörren och kika genom titthålet.
Det värsta är att detta inte är första gången i historien som människors värderingar ska mätas och bedömas av staten. Vi vet vad som händer när regeringar börjar sortera människor i ”vi” och ”dem” – oavsett om det är 1930-talets Europa, 1950-talets USA med McCarthy-erans lojalitetstester, eller nutida exempel där registreringar och kartläggningar lett till diskriminering, rädsla och splittring. Vi vet hur det känns att bli sedd som en risk, en avvikelse, något som måste granskas. Och vi vet hur lång tid det tar att laga tilliten när den väl gått sönder.
Jag är ung. Jag försöker tro på framtiden. Jag vill tro på Sverige. På att vi kan bygga något tillsammans. Men varje gång politiken pekar ut oss som “de som”ska mätas, granskas och kartläggas, förlorar jag lite av den tron. Och jag vet att jag inte är ensam. Jag hör det i mina vänners röster. Jag ser det i blicken hos människor i tunnelbanan som undrar om de är näst på tur att bli ifrågasatta.. Vi kanske inte alltid säger det högt, men vi bär samma känsla: att detta gör oss mindre mänskliga. Mer som ett projekt än som människor.
Det är dags att vi pratar om det här. Inte bara om statistik utan om människor också.Om tillhörighet. Om värdighet. Om den där grundläggande mänskliga rätten att få höra hemma utan att ständigt behöva bevisa det. För det här gör ont. På riktigt.
– Senior ungdomsledare på Right By Me, 19 år
Med stöd av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Publikationen har tagits fram med stöd av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Innehållet reflekterar enbart åsikterna hos författarna. MUCF kan inte hållas ansvarig för informationen i publikationen eller hur den kan komma att användas.
Källor & vidare läsning:
https://www.dagensarena.se/opinion/regeringens-forslag-leder-till-segregationen-och-diskriminering/
Asylrättscentrum. Utred en möjlighet att utvisa en utländsk medborgare på grund av bristande vandel. asylrattscentrum.se
Regeringskansliet. SOU 2025:33 Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. regeringen.se
Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Remissvar: Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. bra.se (PDF)
Diskrimineringsombudsmannen (DO). Remissvar: Skärpta och tydliga krav på vandel för uppehållstillstånd. do.se
Sveriges Radio. Förslag: Personer som inte sköter sig kan bli av med uppehållstillståndet. sverigesradio.se
Läs mer
kONTAKTA OSS
Right By Me
