Detta är en dikt skriven av ungdomsledaren Ossian – en stark och personlig röst från förorten som fångar både värmen, kreativiteten och verkligheten under gatlyktornas sken. Dikten är framtagen inom projektet ”Workshops mot rasism – unga leder vägen”, vars övergripande syfte är att skapa förutsättningar för en ny generation att leda arbete och driva dialoger mot ett mer tolerant samhälle.
I Tensta ekar tystnaden och spökar i bakgrunden av min hemfärd. Ljuset från de få gatlyktor som fortfarande är i bruk värmer mitt inre, faktum är att de värmer alla barn och ungdomar i Tensta och förorterna runt om i Sverige.
Dessa få gatlyktor är den enda värmekällan för oss. Under tiden som dessa gatlyktor lyser med sitt värmande ljus skapas något i skuggorna, det är barnens oändliga kreativitet som dansar i slowmotion.
För de flesta är gatlyktor bara gatlyktor, men för oss, för mig, så är de så mycket mer än så. De är värme, en trygghet och en scen för våra barn.
Om gatlyktorna kunde tala hade de tjallat till mamma om alla gånger jag var ute efter hon sagt till mig att komma hem. De skulle berätta om alla framtidskonversationer vi hade som om den där helikoptern jag drömt om skulle finnas på gården nästa dag och vänta på mig.
Vi var så naiva och gatlyktorna visste det, trots det lyssnade de alltid och de var den bästa trösten.
Ljuset som de spred vakade ständigt över barnen medan de la en freestyle med kompisarna, skrev sin tag på en elbox eller smygrökte cigaretter när mamma var på jobbet.
Om de kunde tala, eller rättare sagt, när de lär sig tala kommer de berätta allt ni behöver veta om oss. Hur vi, trots era fördomar, är mänskliga och blöder rött exakt som du gör.
Kreativiteten som sprudlar i våra döttrar och söners huvuden ses ner på enbart på grund av vår födelseort och dialekt. Vår konst minimerar ni till graffitti, vår musik kallas för oljud och våra lekande barn benämner ni som dagdrivare i era vinklade medierapporteringar.
Trots detta står vi rakryggade och visar att vi inte tar emot skit från någon. En dag kommer ni förstå det, kanske först när gatlyktorna själva börjar berätta historien om oss. Rosorna som växte upp från betongen.
De säger att den bästa fången är den som inte vet att han är fångad men vi har i alla fall gatlyktorna på vår sida.
Ossian Kargar Klominek, Ungdomsledare Right By Me
Publikationen har tagits fram med stöd av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Innehållet reflekterar enbart åsikterna hos författarna. MUCF kan inte hållas ansvarig för informationen i publikationen eller hur den kan komma att användas.
